Sanndra

Som ni förstår vet jag knappt om och om vad jag ska skriva just nu.
Det känns genast tyngre allting, man kan knappt skratta eller le,
och ändå har man inte förstått vad som har hänt än.

Planer och tankar som finns inför julen t ex, har som svalnat.
Tårar hälsar på lite närsomhelst, men framför allt så cirkulerar många
tankar kring mamma och hennes syskon, särskilt min morbror, Tommy.

Samtidigt som man ibland vill se de ljusa sidorna:
som att han verkligen tog sig till Sthlm (övervann flygrädslan och fick se sin sons nybyggda hus).
att han fick vara frisk och må bra ända fram tills det plötsliga slutet.


Att förlora sin pappa går inte att föreställa sig.

                                                                            Kram!